2001 06 25 - 2008 11 26
the one and the only

Nu har jag gråtit konstant i en timme.. När Inga kom och sa, "Sandra, nu är det dags", då visste jag verkligen inte om jag skulle klara det här. Mina knän bara skakade och allt blev bara suddigt, det svämmade verkligen över med tårar i ögonen. Jag tror aldrig jag har gråtit såhär mycket. Jag trodde verkligen inte att den här dagen skulle komma så fort, jag hade visioner och drömmar i flera år framåt med min älskade Cort´chize..

Fjärde september 2007 såg jag en annons på Bukefalos, bilden fick mig att haja till. Jävlar vilken fin häst! Dagen efter ringde mamma på annonsen och när mamma beskrev honom efter att ha pratat med Cottens ägare Petra var jag helt säker på att han inte skulle vara nått för mig. Men det bestämdes iaf att vi skulle åka till Gävle och provrida lördagen den åttonde september. Nicole följde med som moraliskt stöd den tidiga morgonen för provridning. När hästen lastades ur transporten på Gävle Ryttarsällskap blev jag såld. Så otroligt söt! Ponnyluggen och hans pigga, glada och snälla ögon.. Åh! Redan när jag kom upp i sadel och skrittade runt kändes allt bara så jävla rätt! Det var han jag skulle ha, så var det bara. När vi började hoppa gick allt bara så himla bra, han passade mig så himla bra. Det kändes som om jag alltid hade suttit däruppe på hans rygg. Jag red i knappt 20 minuter och på vägen hem visste jag redan då att han ska hem till Tierp. Några timmar senare ringde jag till Petra och sa att jag skulle ha Cort´chize och elfte september stod snyggningen hemma i stallet!

Under hösten tävlade vi några tävlingar 1m upp till 120 cm, det gick jättebra! Varenda tävling hade vi en rosett med oss hem och alla mina tränare berömde mig för att jag hade hittat en sån fin häst och att jag hade hittat en häst som passade mig som handen i handsken. Vid årsskiftet fick han kvarka och stod med feber i tre veckor och när vi äntligen gick börja skritta igång igen lyckades min laddade buse bocka av mig! Jag älskade hans livsglädje, varenda tävling fanns det alltid med ett litet bocksprång. Men vi kom igång igen och tävlingarna rullade igång under våren. Han gick klockrent! Nolla på nolla fick vi och placeringarna rullade in. Vi presterade en nolla i Elit-laget, lagets enda nolla! Vi fick åka upp till Umeå och tävla, Cotten gillade lastbilen. Han älskade att tävla och framför allt att hoppa. Han ställde upp på allt, han hoppade allt. Hur man än kom på hindrena så hoppade Cotten. Det känns så otroligt tryggt att sitta däruppe, med en lång hals och storgalopp, inget hinder var för stort på honom. Jag visste att han alltid hoppade, det fanns aldrig en tvekan. Tävlingen i Märsta i somras kommer jag aldrig glömma. Vi fick en helt otrolig runda i 120n, vilken känsla! Det var den absolut bästa rundan i hela mitt liv, hittills. Vi var SÅ nära att vinna den klassen. När människor kommer fram efter man har ridit och gratulerar till placeringen, till att man har en sån fin häst och att det var bra ridet, då blir man väldigt glad!

Sommaren ute i Gillberga var underbart, Cotten älskade placet. Men när hösten kom flyttade vi tillbaka till ridskolan och startade på Kråkhoppet, där gick han bra! Sista tävlingen vi gjorde tillsammans var Gävles nationella tävlingar i slutet på augusti, då var inte Cotten sig lik. Från att alltid vara nolla, till att inte vilja alls. Jag förstod att något var fel och jag hade rätt.. Han var en helt underbar häst, han tog mig till höjder jag aldrig kunnat ana. Min lilla hårding, som är totalt genomsnäll och alltid glad är nu någonstans där han har det mycket bättre. Det här är verkligen det värsta jag har varit med om. Och jag hoppas att han förstår att han var verkligen "the one and the only" för mig och att jag älskar honom överallt annat. Han har gett mig minnen för livet.

Massa kärlek till Cort´chize, min älskade ängel <3