Fy fan, jag är så less på det mesta. Mamma kan aldrig sluta vara osams med mig. Det går aldrig föra en diskussion om någonting, det slutar alltid med att hon står och skriker. Jag fattar inte varför?! Andreas är tydligen sur på mig utan anledning. Han vägrar tala om varför och är bara allmänt störd mot mig. Det känns förjävligt att min häst ska avlivas och att den andra är såld och åker på onsdag. Det känns som ett rent helvete när vänner sviker och är extremt egocentriska. Killar säger jag bara, usch.. Skolan ligger otroligt tugnt på mina axlar, hela mitt liv känns bara fel. Jag vill ha sommar, sol och lov! Jag vill tillbaka till början på sommaren, hjälp vad livet lekte! Alla mina tre hästar i Gillberga, så jävla mysigt och underbart! Det var lov, jag njöt verkligen av uppmärksamheten och spänningen i mitt liv då. Jag vet att man inte ska haka upp sig på det som var förr. Lívet är som det är, det går vidare och man får göra det bästa av situationen. Att lyssna på arg musik är bra terapi!
Nu har min ångest gått över till ilska..

Till dagen..
Specialidrotten gick super med Lancer! Fy fan vad bra han gick. Han hoppade skitbra, banhoppning var det. Fan vad kul det var :D Efter det satt jag och pratade lite skit med Nicole. Sen mockade jag åt alla tre hästarna, fixade allt annat. Tog in mina, borstade Cotten och spolade av benen. Sen tog jag tag i Suppan. Jävla lermonster^^ Ut och skritta i mörkret, barbacka med arg musik i öronen på min älskade ponny kändes jävligt bra, kan jag lova! Lindade benen med BoT och sen fick jag skjuts hem av Natta.

Nu sitter jag här, arg arg arg less less less ångest ångest och ja.. Jag ska väl sova snart : ) Det börjar dra ihop sig, om det inte går vägen på onsdag med Suppan, vet jag inte vad jag ska göra?

Smsa mig! / Sandra Jacobsson