Usch, vilken jobbig dag det har varit idag på Ultuna. Jag visste väl egentligen vad som skulle sägas idag, men jag hoppades väl att nått under skulle ske. Jag får inte in i skallen att det är sant. Det är helt sjukt. Det här var verkligen det sista jag trodde skulle hända. Jag förstod inte ens att det var såhär allvarligt. Jag fattar inte hur Jag kunde skämta om att det skulle bli såhär? Det var som om jag kände på mig... Min stjärna, mitt hopp, min framtid, mina drömmar bara försvann. Jag får höra hela tiden, "jag tycker så synd om dig", "hur kan du ha sån otur?" - Ja, vad ska man säga? Helt otroligt vad det är många som bryr sig och ställer upp, tack! Men jag trodde verkligen inte att det här skulle hända mig, mina tre älsklingar bara försvinner ifrån mig.
Det bästa jag har bara försvann.

Klarar jag det här?