Idag kändes det som om sommarlovet var slut, allting börjar som vanligt igen. Rutiner, rutiner, stress, stress.. Även fast jag hade sovmorgon idag så utnyttjade jag inte den. Jag har bara gått hemma, bokstavligen gått. Jag blir så jävla rastlös när jag inte har nått att göra. Slöa är verkligen inte min grej. När klockan blev lagom mycket cyklade jag till stallet i regnet. Ett jävla skitväder har det verkligen varit idag. Ni kan ju bara tänka er hur hästarna såg ut.. Båda fick sig en dusch och när de hade torkat fick det sig en riktigt omgång med ryktborsten. Täcken, grimmor och flughuvor åkte in i tvättmaskinen. Sen blev det jobb för min del..

Hade mina två grupper, det gick väldigt bra. Duktiga barn! Sen hade jag en liten paus innan hoppträningarna. Åt lite grann och putsade lite mera på hästarna. Red Mirantos i första gruppen. Han kändes riktigt fräsch, hoppade som tusan! Jävlar vilka språng den där kan få till ibland. Sen gav jag Mirantos till mamma och gjorde iordning lilla Prince, snabbt. Eftersom jag har plats i grupperna efter varandra. Prince fick hackamoret på sig idag. Och det gick faktiskt rätt bra, duktiga hästen! Nästa tävling blir nog Märsta 120, 130 på båda två den 6e september. Och sen blir det nog Hudik, ett meeting. Då tyckte Cissi att Prince skulle få debutera 135. Vi får väl se ;D

För övrigt har jag nyss hoppat ut ur duschen. Det var riktigt skönt, kände mig så himla smutsig. Blir väl sängen snart. Imorgon ska jag sova så länge jag bara kan. Sista dagen på sommarlovet. Sista dagen på mitt nästsista sommarlov. Sen kan jag ju tala om att mitt knä har fått en vacker blålila färg och mina muskler ömmar. Mina benhinnor gör ont. Inte varje dag man måste springa ikapp sin häst. Knät känns verkligen mysko. Ni vet när man sitter på foten och den "somnar", det känns som man har sockerdricka i foten, så känns det i mitt knä hela tiden. Det ömmar som tusan när jag petar på det också. Men det går väl över! Jag landade ju på fötterna igår, men min mes till häst (ni som känner honom vet ju hur rädd han är) blev ju livrädd när jag kom farandes över huvudet och jag höll ju kvar i tygeln. Så när han kastade sig skräckslaget baklänges drog han omkull mig, så jag dunsade ner på mitt stackars knä. Hade jag inte hållt i tygeln, hade nog hästen bara stått kvar och jag hade inte gjort illa mitt knä, haha!

Ajaaa, nu ska jag sluta klaga! :D

/ Sandra Jacobsson