Den här dagen har varit jobbig eftersom jag har haft så otroligt ont överallt hela dagen. Det tog 45 minuter att ta mig upp ur sängen imorse, trots det kom jag i tid till jobbet. Allt gick mycket segare att göra eftersom träningsvärken tog emot. Man vet att man lever! Jobbade hela dagen, sen gick jag hem och tog det lugnt. Fick reda på att mamma var sen och till slut kunde hon visst inte komma alls. Smått panik fick jag när klockan var mycket och vi var tvunga att åka till träningen en halvtimme senare om jag skulle hinna. Ringde Inga som självklart ställde upp! Tack för att du finns! Vi kom iväg lite senare än beräknat eftersom vi var tvunga att åka hem till mig, hämta reservnycklarna till bilen, åka till stationen, ta morsans bil, hämta transporten och sen till ridskolan och hämta hästen som Lotta hade fixat till mig. Tack gode gud att jag har en lättlastad häst! Allting ordnade sig trots att mammas tåg havererade.

Träningen för Emelie Brolin var värdelös. Det gav mig ingenting, förutom ännu mera träningsvärk i magmusklerna. Nu kan jag knappt röra mig. Hon öste på med beröm och fick beröm för att jag hade en fin häst. Tackar så mycket! Men träningen var värdelös, som sagt. Jaja! På vägen hem var jag trött och hungrig, men blev på bättre humör när jag pratade med Emil i telefon och kom och tänka på kryssningen. Åh, så kul det kommer bli!

För övrigt har dagen bestått av mycket telefonsamtal och sms.. Vissa trevliga, vissa roliga, vissa irriterande och jaa.. Nu ska jag minsann hoppa in i duschen och sen tänker jag sova! Trött som tusan!

Vi hörs allihopa!