Jag måste bara..
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, fast med andra ord. Jag hatar verkligen dig. Jag har aldrig varit med om en så hemsk människa som du. Trodde aldrig att jag skulle få se den här sidan hos dig, men fan så jävla fel jag hade. Så otroligt falsk människa. Du förtjänar varken mig eller henne, du förtjänar inte dina vänner som ställer upp för dig, du förtjänar ingenting. I fortsättningen tänker jag inte ens ägna tid och energi att ens titta på dig. Så lilla du, försök inte ens prata med mig, peta för fan inte på mig igen, jag blir bara så äcklad av allt, allt som har med dig att göra. Hade jag varit modigare hade du minsann fått vad du förtjänar. Och det bästa av allt är att jag vet att du läser det här, du kommer känna dig träffad, du kommer ta åt dig. Jag hoppas att du ångrar allt och att du har riktigt dåligt samvete. Att du gör som du gör mot mig fattar jag inte. Som jag sa till dig i lördags när vi satt där, "det är helt och hållet DU som har satt dig i den här situationen", du svarade, "jag vet". - Varför utsätter du då mig för det här? Det här verkligen det sista jag säger till dig, jag tänker fan aldrig prata med dig igen, frivilligt, det lovar jag mig själv från och med nu. Du är borta helt och hållet ur i mitt liv. Raderad överallt. Jag hatar dig.

---

Idag har jag mått helt okej på mina starka mediciner. Angelica kom och var social med mig på dagen. På lördag planerar vi att åka in till Stockholm och shoppa. Vad härligt! Och nu på kvällen red jag hoppträning på mina älskade hästihästar, Prince och Mirantos. TOKPIGGA båda två. Speciellt Mirantos. Herregud! Roligt att dem var på g, jag hoppas att dem är lika på g om mindre än två veckor uppe i Norrland, Umeå. Nu är jag helt slut och ska sova snart.

Imorgon ska jag skritta ut på båda två och kvällen kommer jag nog att umgås med en trevlig människa som jag inte träffat på ett tag.

/ Sandra Jacobsson