Tisdagen den 12e maj 2009 vill jag bara lägga bakom mig.
Det började redan när jag klev upp imorse. Det kändes rätt bra när jag vaknade, men när jag kom ner och ville ha frukost blev det bara fel allting. Ingen mjölk hemma, inga mackor som dög, ingen frukt. Allt var bara blää.. Så hoppade frukosten. Och bara det förstörde nog större delen av dagen. Jag funkar inte om jag inte får äta. Men jag kände aldrig någon hungerkänsla, inte ens när det var dags för lunch. Bara att mitt tålamod inte var på topp. Hela förmiddagen ägnades åt att få hagarna klara. Där behövde jag åtminstone inte prata med någon, så då kunde jag vara bitter för mig själv.

Efter lunchen, som gled ner rätt bra men jag blev tokmätt jättesnabbt, orkade verkligen inte äta upp allt, var jag ut till hagarna igen. Blev klar i varje fall! Men vissa saker som störde. Tråden ville inte som jag ville, inte stoplen heller. Skärde mig i handen, utan att känna det. Blev helt blodig om hela handen och fick en massa blod på kläderna. Not good! När jag äntligen slutade cyklade jag hem. Bara satt i soffan och tittade på Tyra Banks show. Eller ja, tittade och tittade. Kände mig som om jag var någon annanstans. Cyklade tillbaka til stallet och hade mina lektioner. Störde mig på vissa barn. Som tur var följde Nicole med och jag fick ventliera lite.

När jag hade jobbat klart gick jag en promenad med Prince. Istället för att sitta på honom och skritta gick jag ut och gick i 40 min med honom istället. Drog med mig Nicole då också. Sen kände jag nog på mig det hela dagen, fick ju det också bekräftat så.. Sen när vi kom tillbaka tittade jag och Nicole på lite hoppträningar. Skulle ju rida själv i sista gruppen på Mirantos.

Hoppträningen.. Jadu.. Jag red så otroligt dåligt!  Mitt öga sviker mig ibland och så ser jag ingenting. Självförtroende sjunker och ingenting funkar. Hästen hoppade bra. Han hoppade en 130 bana, iofs felfritt. Men ja, jag red dåligt. Jag har höga krav på mig själv. Senaste tiden har känslan varit där hela tiden, men inte idag. Och allting är nog mentalt. Jag kände redan i uppvärmningen att mitt öga till exempel inte funkade som det brukar. När har mina mentala downs, går det inte. Jag hoppas på en förändring till fredag. Då båda hästarna ska gå 120, 130..

Det som är lite roligt nu är att jag vet att hälften av mina läsare (säkert) är skadeglada tjejer som sitter och ler just nu. Fast det är nog sånt som gör mig lite starkare, det finns ingenting att vara skadeglad över. Jag tänker mig inte visa mig svag, jag tänker inte tala om vad som känns värst en sån här dag. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter. Jag lämnar den här dagen, som jag gör med alla andra dagar när jag har skrivit ner dem i bloggen.

God natt!