Jag skulle inte vara någonting utan mina grabbar, mina hästar är verkligen det bästa jag har. Skulle inte klara en dag till utan dem. Eller ja, det skulle jag säkert, men de är dem som får mig att må bra. Jag lägger all min tid, min själ och mitt hjärta på dem. Hästarna jag har nu är de bästa jag har haft hittills och jag älskar dem mera än nått annat.

---

Today har jag bara jobbat hela dagen. Och när jag slutade klockan 14, cyklade jag raka vägen hem och la mig och sov i två timmar innan jag var tvungen att dra tillbaka till ridskolan och ha mina lektioner. Mina ungar är bra söta! Och jag tror det har hänt nått, helt plöstligt satt lättridningen där för nästan allihopa. Duktiga! Efter det hade jag tänkt rida på Mirantos. Hann typ rida 20 min innan det började regna på oss och ingen av oss ville vara kvar ute. Hah, så inget givande pass blev det direkt. Men han fick åtminstone röra på sig.

Prince gick hoppträningen. Nu var han sig själv igen, han hoppade helt otroligt! Var inte i en enda bom! Flöt runt en liten bana på 130-140cm som ingenting och han känns super inför helgens tävlingar. Så Cissi tyckte att jag skulle ha som mål i år att rida 140 i höst och så tyckte hon att jag kunde gå rätt in i 130 i helgen, utan framridningsklass. Så ja, vi får väl se! :)

Mina tjockdagar fortsätter. Jag känner mig som värsta tjockisen. Vågar knappast ställa mig på vågen. Antagligen har jag inte gått upp nått, men jag känner mig så.. Blää! Aja, nu ska här sovas, trött trött.. Ha det bra allihopa! :)

/ Sandra!