Lite deppig
Publicerat: 2010-10-28 Kl: 21:34:27 | I kategori: OlyckanNär hästarna ryckte upp huvudet när de hörde min röst i stallet, då gick de fan inte att hålla tårarna tillbaka. Åh, bästa, älskade, finaste pojkarna. Hur ska jag klara av de här månaderna? Det här är ju fan psykiskt självmord.
Sen kan jag bara konstatera för mig själv att jag klarar inte vara upp längre än fem minuter, det gör alldeles för ont. Jag blir bara skakig och yr i huvudet av smärtan. Fan.
Det kommer nog bli många deppiga inlägg i den här bloggen framöver. Fan i helvete vad jag tycker synd om mig själv.
Tycker så jäkla synd om dig att jag fick tårar i ögonen av att se dig gumman! Men du har ju världens finaste grabbar som väntar på dig så du har nått att kämpa dig tillbaka för:) Men lova att inte vara så himla stark utan ta hjälp när den erbjuds!!! Har varit lika själv å bara ställt upp på andra och alltid tackat nej till hjälp för "det här fixar jag"...Gick in i väggen å fick lov att tänka om. Å lyd doktorn! Du vill ju snabbt tillbaka eller hur? Vore ju jäkligt surt att bli borta längre för att du överansträngt dig...När du väl är tillbaka i ridhuset till ungarna som längtar efter dig så vet du att du har ett järngäng som glatt fångar lösa ponnyer, bygger hinder och sopar torven ur näsan på avtrillade tjejer. Du ska bara sitta på en pall och domdera;) Kram på dig!
Deppig får man vara, jag bröt ryggen och var borta i 3 månader från hästryggen. Tiden går faktiskt fortare än man tror. Så snart du är smärtfri kommer du att kunna göra mera och börja fokusera på att träna dig tillbaka det gör att vardagen blir lite lättare. Även om det är tungt nu tänk om det var Mirantos som hade fått frakturen.....nu är det ju du och du kan faktiskt både läka och träna dig tillbaka. Lycka till nu och jag ser fram emot att se dig på tävligsbanan igen :)
