Jag får inte alls till det längre.... Jag är så frustrerad, jag vet inte ens vilken ände jag ska börja i.

Jag och Mirantos red 150 senast i somras och har såååå många bra rundor i 140/145. Allting har alltid varit busenkelt. Men när jag kom ner till Skåne ville de ändra om min ridning helt och hållet. När man ändrar någonting börjar det alltid att gå lite sämre. Men det nya "systemet" kändes aldrig helt rätt, men när jag ändå var där valde jag att lägga ner min själ i det för att göra precis som de tyckte och ville ha det såklart. Jag menar, de har ju ändå ridit WC-hoppningar så fel kan det väl inte vara?? Men satan vad jag tappade självförtroende.. Första tävlingen var hemsk. En månad tidigare hade vi ridit 150 och då kunde vi knappt ta oss runt 120/130. Det var så otroligt jobbigt. Men jag kämpade på såklart. Och sista tävlingen var vi felfria 140 och det kändes väl som att pusselbitarna med den nya ridningen började falla på plats. Till saken hör att jag inte hade sett mig själv rida sen jag kom ner till Skåne. Jag fick den felfria 140-rundan filmad och fick en chock. Hur fan såg det ut?!?! Jag kände verkligen inte igen mig själv och min egen ridning. Första gången jag såg filmen tittade jag på tre hinder, sen kunde jag verkligen inte titta längre. Fy fan. Jag kan verkligen inte rida längre. Det jag fick lära mig i Skåne passade verkligen inte mig. Jag säger absolut inte att det är "fel" på nått sätt, men det passade verkligen inte oss.

När jag kom därifrån kändes det som att jag hade tagit flera steg bakåt i ridningen. Jag kunde knappt sitta i sadeln, kändes det som. Det som har tagits hårdast på mig är självförtroendet. Jag vågar liksom inte fatta beslut längre, jag är rädd för att göra fel. Gjorde man fel i Skåne, då jäklar fick man höra det :) Det har resulterat i att jag inte fattar några besult överhuvudtaget eftersom rädslan att fatta fel beslut är mycket större än att tro på mig själv att jag kan.  

Nu försöker jag hitta tillbaka och få allting att falla på plats igen, men det är verkligen en lång väg tillbaka. Jag vet varken ut eller in, jag vet inte vad jag gör, jag vet inte vad jag inte gör.. Mirantos har självklart börjat misstro mig också när jag byter ridning en gång i halvåret. Stackars liten.. Jag har därför såklart valt att backa några steg och börja om. Eftersom målet är att nå tillbaka. Hittills har tävlingarna gått bra och fått flera felfria rundor i rad än vad vi någonsin fått. Men på träning får jag verkligen inte till det som jag vill..

Markarbetet börjar lite smått falla på plats och känns faktiskt riktigt bra. Men när det kommer till hinder är det inte lika enkelt längre. Som Peter sa igår, "Allt ser så himla rätt ut på backen, men sen har ni hamnat i en ond cirkel som ni måste ta er ur". När vi skulle hoppa en kort bana på 140-150 igår, så gick det verkligen inte.. Det tar knäcken på en att en gång ha ridit 150 och sen tycka att det är svårt att nästan styra runt 130. Helvete vad jag hatade mig själv igår. Hur svårt kan det vara?!?!?

Jag är så otroligt förvirrad i min egen ridning och jag behöver verkligen träna!! Hålla mig till samma tränare hjälpa mig in på en bra röd tråd igen. Jag vet precis hur jag vill att det ska vara och egentligen hur jag ska göra, MEN jag behöver höra det och få en rejäl jävla spark i baken åt rätt håll igen.

HIT SKA VI!



Det här stryker jag bara ett streck över..


/SJacobsson