<3
Publicerat: 2012-02-10 Kl: 09:21:53 | I kategori: The life of SandraJag trodde aldrig att jag skulle behöva stå och välja kläder till din begravning. Usch, fy fan vad det här känns overkligt och jävligt.
Älskade vännen.
Jag har ingen aning om hur det här kommer bli eller kännas. Jag har fortfarande inte förstått att det här är verklighet.
/SJacobsson
Jag kan helt ärligt säga att jag förstår vad du går igenom Sandra, jag förlorade en barndomsvän i en olycka när vi var 17 år. Det gör ont och man tycker att det inte finns någon rättvisa, man blir förbannad och ledsen om vart annat. Men det blir bättre, jag lovar... till slut kommer man till en punkt när man kan le åt alla härliga minnen och vara tacksam för att man fått lära känna en så fantastisk människa. Det blir bättre...
.
Hej!
Utan att vi känner varandra kände jag att jag var tvungen att skriva av mig lite.
Jag kan inte säga att jag vet hur du känner dig, men jag FÖRSTÅR. Förra fredagen var jag själv på begravning för en av mina bättre kompisar, min pojkväns bästa kompis. Dom två har vuxit upp tillsammans. Perioden då han låg på sjukhus och svävade mellan liv och död är bland det värsta jag någonsin varit med om. Att en sån ung kille ska gå bort pga slarv via hans arbete ( han förolyckades i en arbetsplatsolycka). Det är någonting som verkligen tär på en.
Det jag skulle komma fram till är egentligen att jag var i samma sits som du förra veckan. Jag har heller aldrig trott att jag ska behöva välja kläder för en väns begravning och defenitivt inte i den åldern vi är i nu. Men det blir bättre. Själva begravningen är grymt jobbig. Men när vi fick gå fram till kistan för att, för tillfället, säga farväl och även lämna en blomma - Då släpptes en tung sten ifrån mitt hjärta.
Jag vet egentligen inte vad jag vill få fram med det här meddelandet annat än att det blir bättre.
Det känns tungt nu, och det måste det få göra. Man måste låta sig själv sörja och ta den tid det tar.
Tyvärr är vi alldeles för unga för att vara med om något liknande. Men vi ställer oss upp sedan och får en otroligt bra livserfarenhet som vi kan ha oerhörd nytta utav.
Jag hoppas innerligt att någonting av det jag skrivit kan hjälpa dig i din sorg.
Detta meddelande är heller ingenting du behöver publicera för allmänheten. Men då jag inte visste vars annars jag skulle skriva fick det bli en kommentar, en lång sådan :)
Jag tänker på dig!
Ida Bentzlin, Piteå.
